Feministfestival? Har ni hört något så löjligt? Och hur skulle det låta om vi män anordnade en mansfestival?

Skrivet den

Tjejer är festliga. Ni vet, med allt kackel om feminism och rättigheter och sådant. De är söta när de kämpar och har sig för att försöka bli jämställda. Jag menar när jag var ung fick killar göra lumpen, snacka om ojämställt. Och jag har inga problem med kvinnliga chefer. De är jätteduktiga och jag lyssnar dessutom på Veronica Maggio. Dessutom betyder hen höna på engelska, och vill jag säga negerboll så ska jag få göra det för att jag menar ingenting negativt med det. Dessutom har jag inget emot bögar, så länge de inte stöter på mig. Och jag har inget emot bögar TROTS att det är onaturligt. Jag menar de kan inte få barn. Eller jo, det kan de ju. Bara inte med varandra. Och som vi alla vet är alla som skaffar barn kära i varandra och tillsammans livet ut och homosexuella föräldrar är dåliga på samma sätt som att pappor är dåliga. Och mammor. Ja, ni vet ju hur det ligger till.

Därför blev jag så glad när jag läste Staffan Wolters bevakning av feministfestivalen som ägde rum för några dagar sedan här i Uppsala. Hehe, feministfestival. Ja, som sagt. Tjejor är festliga.

Staffan Wolters, denna man i våren av ålderns höst, säger som det är. Titta här bara hur stilistiskt han sätter fingret på hela festivalen redan i rubriken:

De kan svåra ord i varje fall, tjejorna.

De kan svåra ord i varje fall, tjejorna.

Feministfestival. Jo jag tackar ja. Och ni kan tänka er hur det hade låtit om vi hade anordnat en ”mansfestival”. Då hade det minsann blivit annat ljud i skällan. De är festliga de där tjejorna. De klagar på jämställdhet och så anordnar de en ”feministfestival”. Hur jämställt är det, liksom. Men feministfestivalen hade mer tokigheter:

Det är svårt att hänga med ibland.

Det är svårt att hänga med ibland.

Jodå. Även tjejorna i 20-årsåldern hade svårt att hänga med i svängarna. Jag menar vem fan vet gamergate, transfeminism och ”kvinnor utan vagina” är? Kvinnor utan vagina? Det är ju onaturligt, utöver att det är svårt att förstå. Men det var tack och lov inte bara Staffan Wolters som hade svårt att hänga med i svängarna:

Varför kan de inte prata så att journalister, kanske i övre 50-årsåldern, eller flickor, kanske i åttaårsåldern, begriper?

Varför kan de inte prata så att journalister, kanske i övre 50-årsåldern, eller flickor, kanske i åttaårsåldern, begriper?

Varför ska det vara så obegripligt för? Ska man som journalist verkligen behöva förstå saker som man inte vet så mycket om? Kan det inte bara handla om enkla saker? Ta nobelpriset som exempel. Att bevaka det i tidningen är lättförståeligt och enkelt. Där kan man gå på presskonferensen och inte behöva höra svåra ord eller inte förstå saker. Staffan Wolters är journalist för i helvete. Varför kan inte tjejorna respektera detta och prata så han förstår? Eller så att en flicka, kanske i åttaårsåldern, förstår. Som hon skulle göra på vilken annan jävla presskonferens som helst!

Som tur är tog även Staffan Wolters bevakning av feministfestivalen slut. Tjejorna fick göra festliga saker som att hålla på med tyger och måla och sånt där som tjejor älskar. Men även där blev det svårt att hänga med:

Men sluta hålla på med ord jag inte förstår!

Men sluta hålla på med ord jag inte förstår!

Varför ska tjejorna göra det så svårt att förstå? Cis-tem? Vad betyder cis? Och tem? Varför kan inte en man vara en man och tjejor tjejor? Jag är inte ojämställd. Jag känner flera tjejor och jag jobbar med tjejor också. Vadå cis? Och hur fan ska man förstå något man inte har lärt sig eller redan förstå? Det är liksom som att tjejorna tror att det fanns som ett stort, globalt bibliotek, sammanlänkat på något sätt som gjorde att man kunde söka bland all världens kunskap för att få reda på saker man inte förstår eller vet vad de innebär.

Nej, feminism är larvigt. En man är en man och en tjej en tjej. Svårare än så är det inte. Att påstå att heteronormen skulle kunna ifrågasättas eller det viktiga med att kunna beskriva företeelser och situationer med andra ord än de jag och Staffan Wolters kan är idiotiskt. Och hur kan man förvänta sig att Staffan Wolters ska vara objektiv och inte förringande när han inte förstår dessa svåra ord? Vad betyder normkritiskt och cis? Och hur skulle man kunna ta reda på det?
En liten flicka, kanske i åttaårsåldern, viftar glatt med handen här bredvid mig och frågar vad jag skriver om.

– En text om Staffan Wolters beundransvärda förmåga att sätta sig in i företeelser han själv inte förstår, eftersom han är så objektiv och icke-dömande. Och varför feminism är löjligt och saker jag inte förstår är onaturliga. Såsom blindtarmsoperationer. Onaturligt. USCH!

Den lilla tjejen ser plötsligt väldigt undrande ut och utbrister:

– Vad var det du sa? Hans text var ju visst dömande och ett tydligt exempel på hur normkritiskt tänkande uppfattas av många som något läskigt, oförståeligt eller bara dumt. Och det är väl inte konstigt att den lilla tjejen han skriver om inte fattade vad ordet normkritisk är, hon är ju för i helvete bara i kanske-åttaårsåldern. Jag tror inte hon riktigt har koll på ord som ”allemansrätt” eller ”reporänta” heller, men det är väl inget konstigt med det?
Hon fortsätter bygga lego, men hejdar sig efter ett tag och tittar på mig.

– Varför bevakade just Staffan Wolters det här förresten, nu blev det sådär svårt för mig att förstå igen.

 

Staffan,
Jag vill att du tittar på en sak. Sätt av 3 minuter och 19 sekunder och titta på det här. Säg till dina kollegor att komma och hänga över din dator och titta med dig. Skit i att det är Always som ligger bakom. Titta på det här. Förstå att den lilla flickan, kanske i åttaårsåldern, inte frågade ”vad var det du sa” av skepsis eller värderande. Förstå att hon var nyfiken och ville lära sig. Att hon vill förstå världen och bilda sig egna uppfattningar och värderingar. Att hon föddes som ett oskrivet blad och kommer försöka bli en egen person. Men att vi stjälper henne. Förstå att vi bestämmer vad som är rätt och fel i de sociala strukturerna, vad som är manligt och kvinnligt. Att vi gör så mot varandra och att det är så oerhört sjukt jävla innihelvete viktigt att det finns folk som ifrågasätter invanda mönster och sociala strukturer. Så OERHÖRT viktigt. Och vill du prata mer med mig så finns jag på simon@arons.se. Vi kan säkert lära varandra ett och annat – trots att jag inte är speciellt insatt.

Men titta först på filmen, Staffan. Och fråga dig själv om du ändå inte håller med.