Det lönlösa med att predika för kören när kören inte innehåller några SD-medlemmar.

Skrivet den

Kören. Predika inte för den.

 

Ja det här var ju inte så jävla skoj. 12,9 procent. Fick de. 781 120 personer valde att rösta på SD. Sjuhundraåttioentusen etthundratjugo.  En ökning med 7,2 procentenheter sedan förra valet.

Det är på gränsen till fascinerande. Vi må alla då och då slänga oss med termer som ”fascister”, ”kommunister” och ”folkpartister” för att demonisera partierna vi inte gillar. Men ingen av oss skulle på riktigt mena att något av partierna är fascistiskt eller kommunistiskt eller vad vi nu, i affekt, brukar kalla dem.

Men så kom SD.

SD är inte ett parti som en kallar rasistiskt, xenofobiskt eller obehagligt på samma sätt som en del säger att Moderaterna är fascister. Det här är helt plötsligt på riktigt. Och ändå röstade så många på dem. De röstade på partiet som skriver på sin hemsida bland annat att ”Den gemensamma svenska kulturen är betydligt äldre än mångkulturen […]”.

Hur är det möjligt att rösta på dem?

Det finns ett problem med hela den diskussion som föregick detta val. Vi var många som gladeligen postade länkar och kommentarer på Facebook om hur hemska SD är. Med all rätt, givetvis. Och det är lätt att sitta här och vara efterklok, men många av oss tänkte att vi påverkade någonting. Att vi var förkämpar för demokrati och lika människovärde. Att vi gjorde en skillnad. Vi vågade säga stopp! Nej! Lyssna för fan!

Men 12,9 procent av de röstberättigade lyssnade inte.

Min fulla och fasta övertygelse är att vi som har försökt har gjort ett kardinalfel. Vi har predikat för kören. I våra facebookflöden finns inte många SD-sympatisörer. Inte många. Inte 12,9 procent. De finns. Men inte i den utsträckning vi själva tror.

Kören innehåller inga SD-medlemmar.

Indirekt blir det en form av slacktivism eller klicktivism. Vi känner att vi gör något, vi tar ställning, vi förändrar. Men det gör vi inte. Vi säger bara till våra vänner som har ungefär samma grundvärderingar att ”Vi har samma grundvärderingar, eller hur? Klicka på gilla om du håller med mig.”

Vi måste givetvis ta diskussionen till folk som inte delar våra grundvärderingar. Till 12,9 av alla som röstar och säga ”okej, låt oss prata lite om huruvida en missnöjesröst på SD kommer att hjälpa”. Prata med bittra män, pensionärer, alla de där som är en stor del av 12,9 procent men som inte riktigt är rasister och förstår allvaret i att rösta på SD. De som tror att SD kommer förändra allt och få oss tillbaka till 1950-talet då Sverige blomstrade och inga tågstationer eller bensinmackar lades ner.

För vi vet alla att det inte är så det blir med SD i politiken. Men det finns 12,9 procent av väljarna som tror så. Och de finns sällan i våra facebookflöden.

Ironin är påtaglig här. Jag skriver att vi måste flytta oss bort från facebookflöden och milda kampanjförsök eftersom SD-sympatisörerna ändå inte läser vad vi skriver och tänker ”ah, okej, då förstår jag, dumt att rösta på SD”. Få SD-sympatisörer läser dessutom en sådan här sak som jag just sitter och skriver. Jag delar det på Facebook. Klickar lite enkelt på en knapp. Men jag är ändå övertygad om att utbildningen och kampen inte kan fortsätta vara riktad mot kören. Vi måste rikta den mot de som står längst bak i publiken och tycker att kören är tramsig. De utgör 12,9 procent av oss, men de står för 0 procent av mänsklighet och empati i samhället.

Trots allt negativt finns det dock en påtaglig ljusning: kidsen. De unga förstagångröstarna. De röstade inte alls på SD i samma utsträckning. De röstade mer på FI och partier som faktiskt betyder något. Som vill förändra, men på ett bra sätt. Vi har ett nytt val 2018 och det kommer en ny generation förstagångsväljare som förstår att rasism inte är vägen att gå. Förhoppningsvis har vi då också lyckats övertala de 12,9 procenten om samma sak.

Och för att inte verka mer dryg och översittig än jag egentligen är: vi behöver inte sluta dela saker på Facebook. Men vi måste göra mer än att dela till varandra. Vi måste vända oss om och predika till de personer runtomkring oss som faktiskt röstade på SD. Jag är givetvis en lika god kålsupare. Jag är lat om någon. Super asmycket kål. Det är så tacksamt att klicka ut en länk på Facebook istället för att ta en diskussion med en person utanför SDs valstuga eller med ens farbror som inte nödvändigtvis är rasist, men som tycker att det verkar så bra med SD eftersom de vill satsa pengar på allt.

Förutom mänskligheten och empati.