Att tvaga en dalkulla: När Facebook censurerade Fotografiska och Anders Zorn vände sig i sin grav och somnade om.

Skrivet den
Det här är en naken dalkulla. Det är bilden som fotografiska inte fick lägga ut på Facebook. Så löjligt, va? Eller?

Det här är en naken dalkulla. Det är bilden som fotografiska inte fick lägga ut på Facebook. Så löjligt, va? Eller?

Det är så löjligt, det där. Hörde ni det? Fotografiska får inte lägga upp bilder på svartvita dalkullor som nakna badar. På Facebook alltså. Svartvita fotografier från 1890-1910. Det är så löjligt, det där. Eller hur?

Men är det så löjligt? Egentligen?

Få saker upprör mig så lite som svartvita 1800-talsdalkullor som badar nakna. Få saker kanske upprör mig över huvud taget. Men nakna bilder på kullor känns synnerligen oupprörande. Men Facebook säger att de inte vill ha nakenbilder, eller bilder som kan anses stötande. Så därför vill de inte att Fotografiska lägger upp dessa bilder.

”Åh så löjligt”, tänker du. ”Folk kan ju inte bli stötta av det här. I så fall borde man inte få lägga upp bilder på barn som badar” fortsätter du inte bara tänka utan också förbereda dig för morgondagens givna samtalsämne med mjölk och två bitar socker.

Och visst, folk kan bli stötta av vad som helst. Det finns alltid nån jävel som blir kränkt eller tycker att något är stötande. Vi har ganska homogena referensramar i Sverige; att hitta någon som tycker att Zorn är stötande är svårt. Förmodligen. Men det blir åtminstone LITE lustigt att titta på mekanismerna bakom så mångas irriterade engagemang. För om vi börjar ta våra egna referensramar, kulturyttringar och allmänna bondförnuft och utifrån detta skapa oss vårt egna tolkningsföreträde, då blir det lite knepigt.

För det har ju ALLTID hetat negerboll.

Om moralpanik, snedvridna människoideal, dito kroppsdito och någon slags uttrycksförsiktighetsprincip både finns det och kan man säga mycket om. Det finns också ett stort fång filosofiska angreppsvinklar på huruvida Facebook egentligen har rätt att bestämma allt för mycket över innehållet. På ett sätt är det självklart att det företag som tillhandahåller en gratistjänst får säga vad fan det vill om hur vi använder den – vi kan ju alltid sluta använda Facebook. På ett annat sätt är det frågan om vi kan det. Det går förstås att inte använda Facebook, men en webbtjänst som har knappt 1,5 MILJARDER aktiva användare påverkar många samhällen: hur mycket koll har du på din omvärld utan Facebook? Är det verkligen så enkelt att bara sluta använda, eller blir det någonstans en fråga om en samhällelig institution som på något sätt har blivit så pass betydande att man kan börja prata om rättigheter? Det där lilla fenomenet som på bara några år blev en instans som formligen definierar folks liv; som det skrivs doktorsavhandlingar om; som har knappt 1,5 miljarder användare. 1,5 miljarder aktiva användare.

Det är så löjligt, det där. Det där jag skrev om negerboll alltså. Det är ju inte samma sak. Förvisso säger mig veterligen inte Facebook varken bu och/eller bä om/i just den frågan. Och i en relativt rimlig värld är det inte heller en fråga vi behöver bry oss om alldeles strax. Eller det är redan bara en viss typ av människor som fortfarande bryr sig och kräver sin rätt att få använda ett ord man använder antingen 1) i åldern 4-8 år om man är född senast 1980 eller 2) när man beter sig som ett barn i åldern 4-8 år trots att man borde vara smartare än så.

Jag tycker inte att svartvita bilder på dalkullor som badar är något att bry sig om. Jag tycker det är löjligt att det ens KAN bli en fråga. Och jag tycker det är töntigt att Facebook i så fall inte bara har något filter som säger att bilderna kan vara stötande om man är en tönt.

Men jag tycker att mekanismerna är intressanta och det blir tydligt hur det här med tolkningsföreträde inte är så jävla enkelt som man kan tro. Och vet ni en annan som hade problem med tolkningsföreträde? Just det, Hitler. Eller? Jag har ingen aning. Jag ville bara få skriva Hitler och negerboll i samma inlägg för att optimera sökorden.

Och bilden som toppar det här inlägget är förstås betydligt mer explicit än vad Fotografiska ville lägga ut. Eller? Alltså jag vet inte hur du som läser det här uppfattar den. På riktigt alltså.

Svartvitt är enkelt. Gråa nyanser är tråkiga. Svartvita dalkullor, däremot…