Att hälla kallt vatten över sig löser väldigt få problem, förutom att du blir mindre upphetsad och mer blöt.

Skrivet den

ALS är en jätteäcklig sjukdom som sakta men säkert förtvinar musklerna tills den drabbade inte ens kan andas av sig själv. Supervidrigt. Och supervidriga sjukdomar är det ofta bra att man uppmärksammar eftersom världen inte har förstått än att koordinera sina resurser internationellt. Alltså tänk er själva om EU och USA (och kanske de där länderna i öst som är så marginella i storlek och befolkningsantal) gick samman, pyntade in några miljarder till något forskningscentrum där många av de mest drabbande sjukdomarna studerades och forskades om. Och antibiotika. Sådant där som läkemedelsbolagen inte gärna vill forska själva på eftersom det inte genererar tillräckligt med pengar och yada yada. Ni vet.

Ice Bucket Challenge är – som ni säkert också har märkt vid det här laget – den något underliga idén att man ska hälla en hink med iskallt vatten över sig, och sen utmana andra att göra samma sak inom 24 timmar. Det här med att skapa uppmärksamhet kring ALS är bra, givetvis, och den självklara poängen borde också vara att oavsett grad av blöthet skänka en jävla massa pengar till ALS Association eller något annat bra cause. Och det har förvisso gett en del resultat. Folk har googlat på ALS som aldrig förr, och faktum är att ALS Association har meddelat att de har samlat in 15,6 miljoner dollar mot samma period förra årets ynkliga 1,8 miljoner dollar. Jättebra.
Steve-O, av alla människor, har dock kritiserat kampanjen och menat att videoklippen med kändisar ofta inte ens sprider någon information om ALS, och att 15,6 miljoner dollar inte är speciellt mycket med tanke på den kändistäthet som faktiskt tar sig an detta. Få i videoklippen gör annat än att mumla något om ALS och sen hälla vatten på sig. Kul. Men det kanske gör mer att någon pr-byrå sitter och high-fivar varandra snarare än att potentialen i kampanjen genererar mer pengar.

Så varför klaga på detta?

Att hälla en hink med vatten över sig är enkelt i förhållande till att donera massa pengar. Videoklippen är roliga för att det är kändisar. ”Vanligt folks” videoklipp är inte så roliga. Och när Felix Herngren häller vatten över USAs ambassadör i Sverige, Mark Brzezinski, undrar jag hur mycket pengar någon av dem skänker. För mig känns det bara lite äckligt Felix Herngren-krystat. Ungefär som hans reklamfilmer.

Kändisar har ofta stora möjligheter att komma ut med information och att synas i alla möjliga sammanhang. Det är också bra, precis som insamlingar. Men jag har fortfarande inte sett speciellt många kändisar som helt oförhappandes står för något cause utan anknytning till dem. Ingvar Oldsberg börjar samla ihop pengar åt Cancerfonden när han själv är drabbad. Lill-Babs får problem med hjärtat och engagerar sig i Hjärt-Lungfonden. Allt är återigen förstås bra. Men något skaver.

Det är lätt för mig att kritisera kändisars svaga engagemang i frågor som inte berör dem. Det är lätt att säga ”jamen vafan de skänker i varje fall pengar”. Det är lätt att tycka att internationell statligt finansierad forskning borde vara rätt väg att gå. Och det är svårt att klaga på att folk skänker pengar.

Även om det finns några kändisar som faktiskt engagerar sig och skapar uppmärksamhet kring ämnen som de själv inte är superdrabbade av så är de för få och fenomenet blir för nära pr-horeri snarare än riktig hjälp eller dito engagemang. Alla kan inte skänka pengar till allt, och Bill Gates är en jävel på att skänka pengar till bra saker genom Bill & Melinda Gates Foundation (en rolig grej med den stiftelsen är att deras tillgångar låg kring 2 miljarder dollar varpå min favorit och världens bästa kapitalist Warren Buffet åtog sig att skänka 10 miljoner Berkshire Hathaway-aktier över flera år, där den första donationen bestod av 500 000 aktier till ett värde av 1,5 miljarder dollar).

Så återigen: Varför klaga på detta?

Därför att det tenderar att någonstans luta åt mer publicitet för kändisar och upplevd godhet, än faktiskt reella krafttag för obehagliga sjukdomar. Lite som folk som gillar kampanjer på Facebook i tron om att det hjälper något vidare. Eller som den person en vän berättade om, som gjorde sitt eget rosa band för att visa att hen var mot cancer.

Jag må vara dum, småaktig och kanske helt fel ute. Men jag kan inte annat än att tro att Ice Bucket Challenge är mer en kul grej för publicitet eller för att vara med i en viral festlig sak, än att faktiskt generera den hjälp den borde.

Alla skulle kunna skänka enormt mycket mer pengar än vad vi gör. Även jag. Jag har inga skrupler med att erkänna att jag inte skänker mer pengar eftersom jag inte bryr mig så mycket. Det ligger inte tillräckligt nära mig. Vilket är ett äckligt beteende.

Har jag fel är det bra. Har jag rätt är det tråkigt. Men framför allt borde internationella resurser samordnas utav bara helvete. Och jag borde skänka mer pengar till välgörande ändamål.

Du också.