Varför är jag så jävla osäker på att jag är så jävla smart?

Skrivet den
Yes, yes. I am very smart. Very smart indeed. Yes.

Yes, yes. I am very smart. Very smart indeed. Yes.

McArthur Wheeler heter en man som 1995 rånar två banker i Pittsburgh. Han rånade båda bankerna under en och samma dag, och blev sjukt förvånad när han senare på kvällen blev gripen. Förvisso hade allting spelats in på övervakningskameror och visats på kvällsnyheterna, och han hade inte dolt sitt ansikte. Eller jo, han hade det. Han hade nämligen haft citronjuice i ansiktet.

Som barn har du kanske använt citronjuice som osynligt bläck. Man skriver med det på ett papper, och texten syns inte förrän man håller pappret framför en varm lampa, varpå citronjuicen oxiderar och blir mörk. Av den principen drog McArthur slutsatsen att han skulle vara osynlig, eller åtminstone att hans ansikte inte skulle synas på övervakningskamerorna, om han hade citronjuice i ansiktet. Jag är en mycket obildad man, ska gudarna veta. Jag har inte läst en tillstymmelse till vetenskapsteori eller logik, men jag TROR att det inte fungerar så med logisk deduktion såsom McArthur tänkte sig. Inte helt och hållet, i varje fall.

Händelsen inspirerade de två forskarna David Dunning och Justin Kruger på psykologiska institutionen vid Cornell University att fundera på hur jävla dum i huvudet en människa egentligen kan vara. Och framför allt varför den dumma jäveln inte fattar hur jävla dum den är. Resultatet av studien blev den så kallade Dunning-Kruger-effekten, som kan formuleras ungefär såhär:

Inkompetenta människor överskattar sin egen kompetens i högre grad än vad kompetenta människor gör. Kompetenta människor tenderar istället att underskatta sin kompetens.

Den här kognitiva biasen kan förstås bli lite problematisk om både kompetenta och inkompetenta rör sig mot mitten när det kanske borde vara tvärtom. Åtminstone ibland. Men det vanligaste uttrycket är nog de människor ni känner – eller är – som är toksäkra på något som de faktiskt egentligen inte är toksäkra på. De som med säkerhet kan berätta hur någonting är och hur det ligger till. De som vet hur invandringsfrågan ska hanteras, eller huruvida man ska eller inte ska ge pengar till tiggare, eller varför man helt utan betänkligheter ska få säga neger hur jävla mycket man vill. Eller hur Rysslands säkerhetspolitiska situation utvecklas.

Man vet liksom hur det ligger till.

Förstås inget nytt. Bertrand Russell skrev redan 1933:

The fundamental cause of the trouble is that in the modern world the stupid are cocksure while the intelligent are full of doubt.

Och han lär sannerligen inte ha varit den första som insåg det.

Nästa gång du sitter på den där släktmiddagen och samtalet glider in på ämnen ingen egentligen behärskar, men där någon tvärsäkert hävdar sig veta exakt hur det ligger till, skrik ”DUNNING-KRUGER!”, vält bordet och spring.

Nu ska jag dock mycket villigt erkänna att jag inte alls är säker på att det här stämmer, något av det. Jag tror det, men jag kan förstås ha missat något, tolkat något fel eller kanske missuppfattat allting. Eller, jag kan ha gjort det. Jag vet inte. Tror jag. Kanske.